Motstånd

2010/03/31

Jag är i Ystad den här veckan, och hade fått för mig att det var en anledning att läsa Björn Ranelid. Det kan det väl vara med en dos god vilja, men den lilla jag hade gick upp i rök när jag öppnade ett par av hans böcker. Geografiskt sett så har han väl förresten mer förankring i Malmö än Ystad. Det var med viss lättnad jag övergav mitt projekt, även om jag inte är helt främmande för att anta utmaningen Ranelid i något annat framtida sammanhang. Kan dock inte komma på vilket det skulle vara. Blir lite illamående av detta språk som inte låter mig andas, som liksom forsar fram och vill för mycket. Det är som att skrivandet och litteraturen blir en prestation, ungefär som att pumpa upp muskler eller så, och det osar överspända tonårskillar förklädda till medelålders litteraturherrar. Som får mig att önska att de skulle släppa kylskåpet och låta sig själv och oss andra andas. Fast Ranelid kanske inte alls beter sig så i sina böcker. Den som läser får se.

Någon som däremot har en stark koppling till Ystad är Susanna Alakoski, vilket gjorde att jag under en av förra årets Ystadssejourer läste hennes Svinalängorna. Jag är glad över hennes Ystadsanknytning, som fick mig att upptäcka hennes berättande. Just denna roman är en skarp skildring av ett barns upplevelser i en karg miljö, och romanens språk är allt annat än kylskåsspännigt. Barnet växer upp i starkaste motvind, och påminner mig om hur många har och har haft det. Som så ofta med böcker som gjort ett starkt intryck lever boken kvar i mig i form av en stämning och vissa bilder, snarare än som en historia. Andra böcker raderas så fort jag läst klart dem eller dröjer sig kvar som ett irriterande minne.

Smått irriterande har det varit att befinna mig i en period av stiltje då jag både läst mindre och skrivit mindre, ja, gjort mindre av det mesta. Känns som att batterierna till inspirationsdelen är halvt urladdade och att de engagerade tankarna är pausade. Egentligen har det inte varit irriterande, utan mest lite tomt, som att halva jag var nedsläckt eller bortrest. Med tanke på den låga energinivån var det nog för det bästa att Ranelid fick stå kvar på hyllan. Eller kanske var det just därför han blev kvar där. Fast ibland kan ju frustration väcka pennan, så kanske skulle det vara passande med någon eller något att reagera emot. Som  till exempel den frustration över bristande inspiration som fick mig att skriva detta.

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s

%d bloggers like this: