Parallellvärldar tre timmar söderut och 50 år tillbaka i tiden

2010/06/09

Senaste tiden har jag parallellt med min vanliga omgivning hemma i Stockholm befunnit mig i amerikanskt 50-/60-tal. Läsning av Revolutionary Road har varvats med tittande på Mad Men och jag har stortrivts, även om jag inte kan ge serien de fem stjärnor som jag hört i mångas ord när de talat om den. Boken skrevs för femtio år sedan medan tv-serien tillkommit i vår tid, men i båda fiktionsvärldarna sticker cigarettbolmandet och whiskydrickandet ut (särskilt när höggravida kvinnor ägnar sig åt det), och folk är otrogna på väg hem från jobbet, på lunchen, ja lite hursomhelst och närsomhelst. I Mad Men känns dock utstickningarna lite väl markerade, medan de i boken är en mer proportionerlig del av bilden. Richard Yates porträtterar en komplex relation och ställer många frågor i sin fängslande roman. Hans kvinnliga hjältinna, April, vill rädda sig själv och sin man från en själsdödande existens i villaförorten, och även om Revolutionary Road är färgad av sin tid känns det dilemmat och många andra igen. Ambitioner och drömmar ställs mot bekvämlighet och konventioner. Kanske kan samma sak sägas om Mad Men, säkert är iallafall att båda mina parallellvärldar innehåller en hel del hemmafruar, kontorsmän, kvinnliga sekreterare, manlig kontorskonkurrens och kvävande äktenskapsstridigheter.

Själv är jag just nu på språk- och solbad i Frankrike, och när jag landar i denna tredje miljö är en av de första sakerna som slår mig att här bolmas det ungefär på samma sätt som i 50-/60-talets USA. Fjärran är även Sverigeneutraliteten mellan könen och jag känner mig plötsligt närmare mina 50 år gamla parallellvärldar än mitt samtida Stockholm.  Även den absurda nedskräpningsscenen i Mad Men (där en familj bekymmerslöst lämnar allt sitt  picknickskräp i en blomstrande natur) utspelar sig här på fullt och accepterat allvar. Med en uppfriskande nonchalans kastas skräp på gatan och lattemammor ser jag inte röken av. Gubbar flirtar friskt och den ursäktande svenskheten är långt långt borta. Jag kan verkligen rekommendera Revolutionary Road som sommarläsning, även för de som sett filmen – som annars bör ses! Nu återstår för mig att njuta av sista dagarna i Nice och återstående avsnitt av Mad Men innan jag transporteras tillbaka till Dagens Stockholm. Fast någon ny parallellvärld blir det såklart också.

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

w

Connecting to %s

%d bloggers like this: