Sista sommarläsningen

2010/09/14

Få är de böcker vars handling fängslar mig så pass att jag läser gående på gatan. I dag har jag både krockat med folk och gått ovalda omvägar. Skyldig till detta snubbleri är Richard Yates och hans The Easter Parade, publicerad 1976. Jag hälsade nyligen på min syster i New York, och tänkte passande nog läsa denna roman då, eftersom den handlar om två systrar i New York.  Senaste året har boken synts en hel del hemma i Sverige, då den översatts till svenska nyligen. Men USA är inte Sverige, och när jag väl turistade runt i diverse Manhattan- och Brooklynbokhandlar fanns ingen Easter Parade på hyllorna. I stället läste jag äntligen (medhavda) To kill a mockingbird (nu när det är 50-årsjubileum och allt), som också var en sträckläsningsbok, om än i betydligt sävligare tempo. När jag strosade på Manhattan märkte jag för övrigt att mitt tittande på MadMen (eller Reklámõrültek, som serien heter i Ungern) gett vissa kvarter ett nytt skimmer. Madison avenue står liksom tydligare på kartan nu, och jag fick påminna mig om att Don Draper och Joan tyvärr inte kommer att komma utspringande från någon skyskrapa.

I alla fall, efter några Manhattandagar tog jag tåget till Montreal, och här hade första bästa bokhandel The Easter Parade inne. Så på fel sida av gränsen och utan syster har jag nu följt Emily och Sarah från barndom till medelålder. Det är dramatiskt, och det är dystert på gränsen till makabert, och det är himla bra. En del känns igen från Revolutionary Road, yill exempel det enorma glappet mellan huvudpersonerna. I båda fallen handlar det om hur människor i en nära, och potentiellt kärleksfull, relation obönhörligt får ett allt större avstånd till varandra. Vi får bevittna hur förakt, skuld och osagdheter frodas i avgrunden som liksom smyger sig på trots sin ofantlighet.  Yates skildrar inte bara relationernas sönderfall, utan även det fysiska och moraliska förfallet, och han gör det utan pardon. Jag hade hört att boken handlar om två systrar som lever väldigt olika liv, men jag var inte beredd på att dramatiken skulle dras upp till max. Precis som i Revolutionary Road finns karaktärer med en kreativ begåvning som de låter gå till spillo, och familjelivet i huset är lika livskvävande den här gången. Men det är samtidigt en annan historia med dessa systrar, och doftar inte repetitiv upprepning.

Övervägande osympatiska karaktärer och händelser till trots kunde jag alltså omöjligen slita mig från denna roman som också fick avsluta min sommarläsning. Jag kommer att uppehålla mig i Nordamerika även i höst, men nu är det kanadensiskt berättande på menyn, vilket ska bli spännande. Fast just i mitt bloggsammanhang är det lite tråkigt eftersom de böcker jag kommer att läsa inte finns i Sverige i någon större utsträckning, så det kommer kanske inte ringa så många klockor när jag berättar om dem. Men jag kommer ändå att berätta om mina möten med denna lite mer okända litterära mark som jag är på plats för att studera. Förhoppningsvis är några av er andra också nyfikna på den.

Advertisements

2 Responses to “Sista sommarläsningen”

  1. snowflake said

    En av årets starkaste läsupplevelser för mig. Rekommenderar också Ingrid på Ingrids boktankar som läste Yates så livligt att jag var tvungen att prova honom. Har en novell kvar i Eleven kinds om loneliness.

    (Om jag inte var så lycklig skulle jag vara avundsjuk på en som är på Manhattan. :-))

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s

%d bloggers like this: