Uppvaknande på Manhattan

2010/12/23

Vaknar i New York, där solen nästan alltid skiner från en blå himmel, och som vanligt i denna stad vill jag genast ut. Vi bor på ett hostel i Chelsea och i matsalen blir jag påmind om vandrarhemsvärlden. På bruten engelska delar främlingar med sig av restips, planer och internetlösenord, mot en bakgrund av spanska, franska, tyska och andra enskilda språk. Vi möts över en bagel innan alla sprids igen, allt medan new yorkarna tar sina vardagssteg utanför.

New York med all sin urbana stilighet och misär, båda lika slående. Jag vaktar bagage på Penn station, och får sedan en liten stund ovan jord innan vi ska hoppa på nästa tåg. Älskar att vara här och tänker att precis som med sill och vin behövde jag bli vuxen för att kunna tycka om denna stad. Mitt första besök var i 11-årsåldern och de enda minnen jag har är enorma grå byggnader och en båtfärd till Frihetsgudinnan genom vars inre vi klättrade upp för att se det grå från en annan vinkel. De enda färgklickarna i detta minne är de ceriserosa converse och den ceriserosa tröja jag kom hem med. Nu älskar jag dessa grå byggnader och behöver inte söta besöket med rosa shopping för att njuta.  Att vara i New York, eller Manhattan kanske jag ska säga, är att översköljas av en flodvåg av människor och intryck. Så ja, jag har vaknat och sitter lyckligt leende bland alla holiday travellers. Snön tog slut någon gång mellan Montreal och New York, men här på tågstationen spelar det ingen roll: julstämningen finns i dessa människor som är på väg, släpande på paket, barn och en massa tankar inför julen som jag skulle vilja läsa. Jag undrar om det är samma jul som fått mannen där borta att dricka sig till horisontellt läge. Han har en vigselring på sitt finger och två poliser kämpar för att få honom att ställa sig upp. Han vill bara sova. Här på Penn stations golv klockan 10:30 på morgonen. Ett par dagar före jul är han nog inte ensam om att känna så – även om det är tveksamt om så många är redo för tågstationsgolvet. Gigantiska urbana sovsalar kanske skulle vara något. En julklapp i förskott: två timmars sömn, med förtur för de som inte orkar vara snälla längre. Tänker på den aggressiva julstress som ibland tar sig högljudda toner när någon tar lite för många sekunder på sig att leta efter kreditkortet eller är mänsklig på något annat sätt. Sådan stress skulle man kanske kunna dämpa med sömn. Eller en tågresa – att sakta färdas genom dessa vackra landskap i bekväma säten är välgörande som en kram, och innehåller inga köer att sucka i, ingenting som ska fixas.

En annan sak som är härligt med tåg är att man kan läsa. En gång när jag sökte litteratur till en uppsats om 11 september-litteratur hamnade jag i en bokhandel som inte längre finns. Kvinnan som hade den rekommenderade varmt boken Triangle och när jag hittade den på ett bokbord i höstas slog jag till. Triangle fick som enda utvalda bok utöver Rilkes brev och par poesisamlingar följa med på den här resan, så nu ska jag läsa om New Yorks värsta arbetsplatskatastrof före 11 september.

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s

%d bloggers like this: