Kalle Anka och konservatism

2010/12/25

Idag har ni tittat på Kalle Anka där hemma, ätit julmat och öppnat julklappar. Jag fick nyligen svara på frågan hur vi firar jul i Sverige, och när jag berättade att vi sedan 50 år tillbaka tittar på samma barnprogram varje julafton fick mina universitetsvänner i Montreal en smärre chock. Tout le monde?? Walt Disney?? La même émission chaque année?? Oui, oui, et oui. Senare kom vi in på nyår och då blev jag tvungen att berätta om Grevinnan och betjänten. Ett konstigt brittiskt gammalt program där det inte sägs så mycket. Samma, varje år, ja. Sedan gjorde sig Karl-Bertil Jonsson påmind, men jag hann inte ens nämna honom, mina vänner undrade redan: Vad är det med er i Sverige? Jag vet inte och gav mig inte in på någon analys i det läget. Kanske vill vi ha något bestående i vårt annars förändringsivriga land. Lite i stil med kungahuset, som också ter sig smått absurt.

Här har vi fått en liten rundtur i det lilla samhället Philipsburg och handlat mat inför helgen. Sedan gav mig själv dagens treat: en tripp till det lokala bokcaféet. Omgärdad av böcker, folk och stad känner jag mig hemma, och en latte, bakgrundsmusik och bokprat är härliga bonusar. Vore jag en katt är det nu jag skulle spinna. Vi är lika många gäster (kunder kan vi inte tala om – ingen av oss köper några böcker) som personal, det vill säga två. Philipsburgs kärna är finfin, men folk handlar hellre i utkantens större köpcentrum, vilket leder till att flera av stadens fina lokaler gapar tomma.  Tomrum ger dock utrymme för att drömma, och det är precis vad jag börjar göra när jag ser den övergivna lokalen mellan bokcaféet och biblioteket. Men den skulle nog behöva packas ihop och transporteras någon annanstans, jag tror knappast att tre bokställen på rad skulle fungera. För skulle jag öppna något skulle det säkerligen vara något bokigt. Är småstädernas framtid gapande tom, sånär som på dammiga bokställen dit enstaka fotgängare tar sin tillflykt? Kommer de fortsätta förvandlas till spökstäder med stackars gulnande böcker och pensionärer som ingen bryr sig om? I detta sammanhang kommer den svenska konservatisten i mig fram och jag får lust att demonstrera för bevarandet. Ta kungahuset, ta Kalle Anka, men ta inte städernas själ.

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s

%d bloggers like this: