Ugglor och öken

2010/12/27

Jag har precis blivit en familjetoffel. I stället för att på egen hand stanna i Chicago en extra natt eller åka till New Orleans en natt har jag låtit mig övertalas att följa strömmen till Las Vegas. Har svårt att tänka mig en värre turistdestination: spelahålor, plast, neon, … några fler associationer får jag inte. Jo, just det, shower och cirkus, som mamma lockade med, men som bara avskräcker mig än mer. Mina avvikaralternativ innehöll en fruktansvärd massa buss/tågtimmar själv, vilket är något jag ändå har på schemat om ett par veckor. Grupptrycket var dessutom stort och ibland vill man helt enkelt inte avvika. Las Vegas tänker jag tackla med en hög böcker och min dator, kombinerat med den inte-lämna-rummet-strategi som mamma hållt sig till här i Chicago. Om man kan önska något inför ett eventuellt nästa liv så sätter jag upp en familj som delar mina reseintressen på listan. Fast jag är jätteglad att vår lilla tjejfamilj reser samlad överhuvdtaget. Även om det innebär vistelser på suspekta platser som Dubai, Las Vegas och kryssningsfartyg. You have to know your enemy, har jag hört, så lite så kan man kanske se det. Jag har inte bara fördomar, jag har upplevt plastparadisen på riktigt. 

Chicago däremot är en riktig stad, med bokhandlar, vardagsmänniskor, tunnelbana och museum. När vi rullar in i staden tänker jag att den ser fjuttig ut i jämförelse med New York. Manhattan är som den första kärleken, allt man upplever efteråt hamnar i dess skugga. Så orättvist mot alla efterföljande män och städer, man kan nästan önska att minnet av det magiska kunde raderas så att de fick en chans.  Men om man med hela sin person kan ta emot mannen/staden som man har framför sig här och nu så ser man att han/den har sina egna små skatter. Här i Chicago finns en tunnelbana som går en våning ovan jord, den är en av stadens skatter. Ett fantastiskt utsmyckat bibliotek tronar i stadens centrum, det är en annan. Art Institute of Chicago var ett virrigt museum, och tyvärr visades bara en av samlingens 34 Edward Hopper, så jag fick ingen riktig skattkänsla där.

De litterära skatterna i Chicago verkar vara lite svårfunna. Staden har fött fram Saul Bellow, som flyttade hit från Québec när han var nio. Apropå New York och Chicago ska han ha sagt att  Chicago representerar USA bättre än New York, och han valde att flytta tillbaka hit efter ett antal år i New York. Kanske innebär det att han ville vara nära verkligheten – det han upplever vara verkligt-, kanske innebär det att den plats där man växt upp känns mer verklig. I vilket fall blev han inte min litteratursouvenir härifrån. I stället blev det Gwendolyn Brooks som hamnade i bagaget, eller närmare bestämt utvalda dikter av henne. Hon fick sällskap av Francis Scott Fitzgerald, i form av The Great Gatsby. Den shoppingen gjordes innan jag blev familjetoffel och Las Vegasdömd, så jag behöver komplettera – kan inte tänka mig att spelhålan är något annat än en litterär öken och jag vill inte stå där utan bokbarrikad. Till ökenstaden Dubais försvar måste jag säga att det faktiskt fanns en bokhandel där. Det tvivelaktiga i försvaret är dock att det var Borders, en amerikansk kedja. 

Här är en av ugglorna på bibliotekstaket som jag fångade i dag, och för er som vill läsa om ugglor i kulturen kan jag rekommendera följande artikel:  http://www.svd.se/kulturnoje/nyheter/oforglomliga-ugglor-i-kulturen_5061081.svd

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s

%d bloggers like this: