Djärva projekt

2010/12/29

Det senaste dygnet har jag tillbringat på en buss, och 12 timmar återstår till vi når Las Vegas. Ärligt talat kändes bussresan ogenomförbar när jag i går intog min minimala plats. En mardrömsresa för att ta sig till ett mardrömsmål. Nej, jag har ännu inte upplevt Vegas, så jag ska inte säga något. Men resan kan jag uttala mig om och den har bestått i att sitta hoptryckt med diverse ytterligheter till människor och önska mig bort, om än mot en bakgrund av fantastiska landskap. Bussen gick tack och lov sönder, så i Denver fick vi hoppa på en annan buss som är av den nyare modellen, det vill säga lite bekvämare och internetutrustad. Killen bredvid mig har ordet Hate tatuerat på fingrarna (men verkar trevlig), och framför mig har jag hela resan haft en kvinna som fräser som en ilsken katt på allt och alla (på hennes mobil står det Jesus is love). Efter ett mycket platt landskap mellan Chicago och Denver

har vi nu hamnat i Klippiga bergen. Skidorter och höga berg på båda sidor, snö, strålande sol. Läsa har jag hunnit, och The Great Gatsby (1925)är nu historia, en av alla jag bär med mig, även om de flesta verkar lösas upp med tiden. Till och med historien i böcker och filmer jag fullkomligen älskat är plötsligt borta när jag ska återberätta den för någon. I den här romanen var det inte så mycket historien som gjorde intryck på mig, utan mer språket, den psykologiska insikten och skildringen av överklassen. De två tjejerna, Daisy och Jordan, framstår som porslinsdockor, så vita så vita, med ögon lika tomma på liv. Förakt och ointresse är överklassens vanligaste reaktioner på omvärlden i Fitzgeralds roman som utspelar sig (och är skriven) på 20-talet. Första världskriget har nyligen ägt rum och snart byggs de fantastiska skyskraporna Chrysler building och Empire State building. Vissa av skyskraporna i USA är otroligt vackra och får mig ofta att tänka på den djärvhet som ligger bakom dessa projekt. Sears Tower i Chicago är inte en särskilt vacker byggnad, men den högsta i Nordamerika. Det fick vi höra under gårdagens guidade rundtur, som i övrigt handlade om shopping, maffian och filmer som spelats in i staden. Det känns som att det ligger något desperat i driften att bygga den högsta byggnaden, och sedan ständigt påpeka att byggnaden är eller var världens högsta byggnad. Jag ser inget egenvärde i antal meter, men vackra byggnader däremot är som dessa rockiga berg, de berör. Nu har snön och skidkomplex gått över i röda berg med envisa buskar. De djärva svängarna gör att bussfärden börjar kännas som en bergochdalbanefärd. Las Vegas börjar te sig som en oas.

Wrigley building i Chicago, uppförd 1921-1924

Advertisements

2 Responses to “Djärva projekt”

  1. Mikaela said

    Vilket härligt inlägg! Så målande.
    Jag skulle gärna sitta på en buss genom Amerika, vad du än säger. 🙂

  2. Tack! Och ok, förutom att man blir lite mörbultad så är det fantastiskt att se landet.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s

%d bloggers like this: