Hänförelse i Las Vegas

2010/12/30

Las Vegas är precis så mycket cirkus som jag anat. Flockvis med turister, en massa röster som erbjuder allt från billiga burgare till eskortflickor, och det ena blinkande hotellpalatset efter det andra. Vi bor på ett hotell med det passande namnet Circus Circus, som ligger i början av stripen – den närmare sju kilometer långa huvudgatan där det mesta blingblinget är samlat. Klimatet är betydligt mildare här, och vi kan skala av oss ett lager kläder. Vi passerar Venedig, där ett par gondoler plaskar omkring i en kanal, innan vi äter lunch på en restaurang där vi får sällskap av en Jack Sparrow som tagit paus från Tresaure Island där det råder vulkanutbrott.   

Det blåser mycket och kallt, så vi går bara halva stripen. Som den meningsskapande varelse jag är tar jag tillfället i akt att se efter om det finns biljetter till kvällens föreställning med Cirque du Soleil, och det gör det! Äntligen får jag se denna cirkus som jag velat se sedan länge. Gruppen startade i ett litet samhälle utanför staden Québec på åttiotalet, och har nu bara i Las Vegas sju olika shower, varav vi ser Mystère. Den infann sig inte på tåget till New York eller på bussen genom Klippiga bergen, men under denna föreställning fyller den mig med all sin kraft: hänförelsen. Jag får gåshud ända ner på benen. Detta måste vara några av världens främsta akrobater, som framför nummer så vackra att tårar samlas. Föreställningen är lekfull och blir samtidigt en hyllning till människan. Jag tänker på frånvaron av specialeffekter och dataanimering; framför mig är endast riktiga människor som tränat i tusentals timmar och tillsammans skapat detta vibrerande konstverk. Naturen i all sin ära, men människan är trots allt fantastisk, och hennes storverk förverkligas alltid i samverkan med andra. I Las Vegascirkusen finns en cirkus som ensam är värd resan hit. http://www.youtube.com/watch?v=TostOvNIcnc

Efteråt är jag vimmelkantig av alla intryck och skönhetsupplevelsen, så jag överger familjen på stripen och strosar tillbaka (eller snarare kämpar mig tillbaka genom blåsten) till hotellet. Nattlivet börjar pulsera som bäst. Allt och alla rör sig mot ett håll, liksom blåsten. Jag går emot både ström och blåst, och får plötsligt syn på ett annat utstickande element. En stackars vilsen kattunge smyger skrämd omkring bland stora bilar och plastgräs på en av de imponerande hotellparkeringarna. Så fel man kan hamna. Till skillnad från de stora katter som sitter inspärrade på stadens hotell (lejon på ett, tigrar på ett annat), har den åtminstonde sin frihet. Att spärra in djur och tvinga dem att finnas till för applåderande folkmassor är ett av människans mer osympatiska tilltag. Jag tycker att människor får hålla sig till (fria) människor när de vill underhålla, som Cirque du Soleil. 

Senare i dag ska vi ta bussen vidare till San Diego.  Då ska jag fortsätta läsa The Boat, som jag påbörjade i går och kände att jag landat i en av de böcker som får mig att läsa överhudvudtaget. Men först ska jag ta en tur på stripen ner till Paris och New York.

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

w

Connecting to %s

%d bloggers like this: