Ensamma är vi tillsammans

2011/01/02

2010 slutade i en enorm trötthet, och jag somnade till ljudet av fyrverkerier och tjohoande tjugoåringar. 2011 inleder jag med att gå min egen väg. Den leder till stadens kärna, den leder till enskildhet, den leder till en bokhandel. Precis som jag nått min gräns vad gäller bussåkande kände jag i går kväll att det fick vara nog med hostel och hippiecommunityn som vi hamnat i. Så jag beslöt mig för att göra en natts avstickare till San Diegos downtown och ladda batterierna inför en veckas båtresa. Jag älskar min familj, och det har varit en underbar resa, men även påfrestande. Jag behöver lite tid i enskildhet. Det är ett äventyr att resa, och jag älskar det. Men för att kunna ta emot äventyret behöver jag stå stadigt, jag behöver samla mig för att kunna öppna mig. Annars blir jag en ihålig människa som allt slinker igenom utan att lämna några djupare intryck. Och så vill jag se staden San Diego, inte stranden San Diego.

Jag tar en taxi till ett hotell i Gaslamp Quarter. Efter ett par timmars vila och funderande i himmelriket – ett eget rent rum med egen säng – beslutar jag mig för att lägga framtiden åt sidan (jag vet inte vart jag ska ta vägen om två veckor och framöver, vilket är en fantastisk frihet som också är lite stressande). Jag hinner inte se mycket av Gaslampskvarteret eftersom det ligger en bokhandel tvärs över gatan. Lycka. Framtiden kommer dock genast ikapp mig: när jag väl återvänder till Stockholm, hur ska jag kunna leva med vetskapen om och upplevelsen av Nordamerikas öppna bokhandlar? Det är en enorm skillnad mellan att kunna strosa runt i en bokhandel, och sedan dessutom kunna sätta sig ner med en kopp te eller kaffe, klockan 8, 18 eller 21 en lördag (eller söndag, eller måndag, elller tisdag, eller onsdag, eller torsdag, eller fredag, eller NYÅRSDAG) och att inte kunna göra det. Skillnaden är nästan så stor att jag ibland undrar om den inte är avgörande.

För några år sedan gick jag ibland in i kyrkor och upplevde hur jag landade i mig själv och blev sådär alldeles levande och närvarande. Det händer nu ofta när jag går in i bokhandlar. Precis som i fallet med kyrkorna avstår jag från att analysera det hela, utan jag bara tar emot det och är tacksam för att få fungera så. När jag till och med kan få sitta i en bokhandel och ta en fika, då är jag som mest hemma här i världen. Jag vet inte om de andra runtomkrig mig känner likadant, men jag verkar inte vara ensam om att trivas. I bokhandelns café är alla 20 bord upptagna. Vid 18 av borden sitter ensamma människor, som läser. Närmast mig sitter en man med stödstrumpor och läser en kokbok. Ja, han tittar inte på bilderna, han läser. En kvinna läser Steve Martins relativt nyutkomna roman. Och jag sitter helt ensam i denna helt nya stad och känner samhörighet. Vad jag köpte? En almanacka, en anteckningsbok, och en bok med berättelser från New Orleans. Kanske leder den boken till ett beslut om vad jag ska göra med de första dagarna av det liv som börjar om två veckor – New Orleans har länge lockat mig med sina spännande språk, färgglada arkitektur, goda mat och underbara musik. 

Till de som väntar på en rapport om The Boat får jag till min stora förvåning säga att den dröjer någon dag. Jag trodde att jag skulle sluka den, men resandet kom emellan och det blir nog inte förrän på båten jag får tid att läsa klart den. Jag undrar förresten varför boken heter båten. Kan knappast ha något med ett kryssningsfartyg att göra, eller? Vi sitter alla i samma båt, är det vad författaren syftar på? Fast säger man så på engelska och sitter vi verkligen i samma båt? Jag vet inte, men för en stund i bokhandelcafét känns det så. Samma båt, många historier.

Advertisements

2 Responses to “Ensamma är vi tillsammans”

  1. Emilie said

    Du skriver sa fint och jag har läst även om jag inte kommenterat, ibland pa min lilla lilla telefonskärm, nu pa den stora jobbdatorn. Alltid samma nöje! Underbart att följa dig och dina tankar. New Orleans later fantastiskt, ak dig för jag vill läsa dig berätta om det och ta en massa kort 🙂 Kram och ta hand om dig! Gott Nytt!!

  2. Jag är på väg nu! Kram

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s

%d bloggers like this: