Den overkliga verkligheten

2011/01/14

Los Angeles välkomnade oss med en magnifik tågstation. Vi lyckades ta oss fram till min vän i Malibu efter bussbyten och påståenden om att det inte finns någon Malibu road. I ett fantastiskt hus på denna väg som visst existerar var kubbfesten i full gång. Utöver kära återseenden är det första som slår mig ljudet av vågorna. När vi sedan går ner en trappa till vardagsrummet – där de flesta gästerna håller till – är det som att kliva in i havet. Havet är så nära att det känns som att vågorna väller in i rummet. Jag är helt tagen, och utöver detta fantastiska hus och hav omges jag plötsligt av en massa härliga människor, levande musik, ett smörgåsbord av god mat, rökelser och en hund i rockig outfit. Efter en lång dag somnar jag i ett hav av vågor och musik.

Vi har en söndag med strålande sol och det första som händer är att några delfiner cirkulerar precis utanför huset. Det är helt omöjligt att göra någonting annat än att vara kvar i detta paradis. Vi byter bara terrasshäng mot strandpromenad och hundmingel.

När mörkret faller på åker vi till Santa Monica och Venice, dit vi även återvänder dagen efter. En timme spenderar vi i Hollywood – vi seg stjärnorna på gatan och bokstäverna på berget, sedan kan i åka därifrån. Det är sista dagen med min familj, och efter tre veckors ledighet smyger sig ett jobb in. En förändringarnas tid med andra ord.

Under denna paradisvistelse får vi ett besked från våra släktingar i Pennsylvania om något som ter sig lika overkligt. Karl, mannen i familjen, drev arbetet med stadens bibliotek (det med den fina skylten som jag nämnde)och deltog som planerat i invigningsceremonin av bibliotekets nya lokaler. Senare samma kväll lämnade han vår värld. Beskedet når mig i soliga Kalifornien och skär sig mot vår turistighet och fåglarnas lek bland solstrålarna. Den person som känns mest som morbror/farbror trots att vi bara känt varandra i tre år är borta. Den härliga person jag nyss pratade politik och böcker med sitter inte i sin fåtölj med en labrador i knäet och en katt på axeln. Han slumrar inte till framför kvällsnyheterna innan han tar ut hundarna på dagens sista promenad. Han går inte upp och tar en kopp kaffe i köket med koppar från hans föräldrars Sverige. Hans Att läsa-hög står kvar i trappan och hans fru är ensam med frånvaron av honom. Och “all the katter and hunder”, som han skrev i ett mejl. Vila i frid, Karl Rudeen.

http://www.centredaily.com/2011/01/09/2442527/philipsburg-loses-community-leader.html#

Advertisements

One Response to “Den overkliga verkligheten”

  1. mimie said

    Jag beklagar är väl den riktiga “frasen” men det later sa fjuttigt. Är hemskt ledsen för din skull, är sa hemskt när sadant händer :´(

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

w

Connecting to %s

%d bloggers like this: