På väg

2011/01/15

Efter vistelsen i paradiset och avsked till familjen packar jag och mina två tjejvänner in oss, kläder, madrasser och yogamattor i en bil. Vi åker på roadtrip norrut, och passerar Chers hus, Oprahs domäner, och andra landmarks. Men mest är det gröna stora kullar med enstaka små träd som svischar förbi. Jag tänker på favoritserien Six feet under som spelades in här i närheten, jag tror att det är DVD-omslaget som visar en sådan här grön kulle med ett ensamt träd. Landskapet är otroligt vackert och jag fylls av tacksamhet att få se detta. Första anhalten är Santa Barbara där vi provar frozen yoghurt och går på yoga. Följande dag gör vi ett stopp i San Luis Obisbo, som också är en jättesöt pastellfärgad liten stad med låga hus, veganrestauranger och yogaställen.

Slutmålet för resan är San Francisco där vi rullar in lagom till solnedgången. Gatorna är precis så lutande som i filmerna, och husen precis så färgglatt fina som på vykorten.  Jag har hört att San Fransisco är en dimmig stad, men kvällen är klar. Stjärnorna och Golden Gate-bron tindrar i mörkret medan vi äter ännu en veganmåltid. Jag och min ena kompis börjar längta efter att sätta tänderna i ett djur. När vi vaknar följande morgon visar sig San Francisco i sin vardagskostym: regn och dimma. Skyskrapornas  övre delar är gömda i vitt och jag är salig. En sista veganlunch och sedan kaffe på Phil’z innan vi tar cable car upp över stadens kullar. Spårvagnarna är också precis så fina som i filmerna. De går extremt långsamt och det kostar fem dollar att åka, vilket är dyrt i amerikanska kollektivtrafikssammanhang. Så består passagerarna också främst av turister. På San Francisco-menyn står även surdegsbröd, som tydligen är en lokal specialitet. När jag väl ska prova detta bröd och äta lite efterlängtat djurkött upptäcker jag att många matställen har stängt klockan 19! Senare ser jag Starbucks som stänger klockan 21, och jag känner mig lite newyorkaktig som reagerar så bestört över att ”allt” stänger så tidigt. Stängda matställen kompenseras dock av öppna kulturställen: Moma är öppet till 20:45 på torsdagar, och jag är så sen att jag får gå in gratis. City Lights Bookstore är öppen till midnatt varje dag, det ni. Sur personal beslagtar mina väskor så tyvärr har jag ingen kamera att dokumentera med. Det är synd, för den trevåniga bokhandeln innehåller massor av roliga detaljer att föreviga. Personalen verkar ha som målsättning att vägra besvara ett leende och vägra vara trevlig. Efter deras välkomnande vill man helst slippa handla, vilket är bra med tanke på min redan överviktiga packning. De andra kunderna är desto trevligare, och uppe på poesivåningen kan sitta på en av trästolarna och le bäst jag vill. Jag hittar även tre små små böcker som faktiskt får följa med mig. En av dem är skriften What is poetry? av poeten Lawrence Ferlinghetti, som också är den som grundade bokhandeln 1953. Utanför bokhandeln finns flera restauranger och barer som säger Kom, och jag svarar En annan dag. Jag är till min förvåning inte kär i San Francisco, men jag skulle definitivt vilja ha ytterligare några dagar i staden. Min roadtrip är slut, och nu väntar drygt tre dygn på tåg i mitt eget sällskap.

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s

%d bloggers like this: