Lila poesiapril

2011/04/23

I dag är det Världsbokdagen, den 23 april, som också är Shakespeares dödsdag. I år har påsken trängt bort bokdagen, men jag tänkte påminna om den genom att bokblogga. Innan jag går iväg och bokjobbar. Det har varit dåligt med romanläsande sedan sist. Jag har ägnat mig åt annat, däribland poesi. Att läsa poesi är väldigt annorlunda från att läsa romaner. Poesin tvingar mig att sakta ner och låter mig läsa fragmentariskt. Den tvingar mig inte att hålla reda på fiktiva karaktärer eller lyssna på sidolånga utläggningar. Den leker med mig och visar mig bilder som jag sedan får sitta kvar med. Den lämnar mig ofta efter varje sida men viskar att den finns kvar och att jag är välkommen när jag vill. En poet som jag har sällskapat med denna vår är Emily Dickinson. Jag kan inte förstå hur jag kunde låta bli att besöka hennes vackra hem/museum när jag var i Amherst för ett par år sedan. Jag tänkte “nästa gång” och trodde att den låg runt hörnet. Men det gjorde den den inte. Just nu har de ett fantastiskt program, http://www.emilydickinsonmuseum.org/node/315 , och fick jag välja vart jag skulle tillbringa Världsbokdagen skulle Amherst i Massachusetts vara ett hett alternativ. Och fick jag välja ort för nästa vecka skulle det bli New York, där amerikanska PEN har sin festival för internationell litteratur. Det är en ljuv plåga att läsa deras program: http://www.pen.org/page.php/prmID/2108

En roman har jag dock fått mig till livs sen sist, möjligtvis tack vare min bokcirkel, som sätter ett datum för läsningen. Efter Alakoskis rytmiska misär var turen kommen till Ninni Holmqvists Enhet. Bokcirkeln har haft en tydlig trend denna vinter med skandinaviska kvinnor. Jag måste erkänna att jag scanläste boken delvis, vilket är en av bokcirkeldeadlinens mindre trevliga sidoeffekter. Enhet innehöll intressanta tankegångar om samhällets värderingar och Ninni Holmqvist ger bra underlag för debatt, precis som Susanna Alakoski. I Enhet får människor som fyllt 50 (60 för män) och som inte är behövda av någon (dvs som saknar barn eller kapitalinbringade arbete) helt enkelt ge återstoden av sitt liv åt de behövda. De spärras in i en kryssningstillvaro där evig sommar råder, och där de plockas isär, organ för organ. Det blir lite spretigt ibland men jag gillar boken som idébok.

Nu är det den där månaden då världen vaknar och blommar ut i färg igen. Häromdagen i mitt lokala bibliotek fick jag intrycket att i alla fall böckerna har en lila tendens. Tand Gredelin har besökt förlagen tror jag visst. Och jag ser fram emot att läsa Lila hibiskus, Chimamanda Ngozi Adichies debutroman. Fast först Nicole Krauss senaste, Great House, Det stora huset. Om hon har skrivit något som är i närheten av lika bra som Kärlekens historia så vill jag verkligen inte scanläsa, utan snarare vara ledig och sträckläsa. Den 3 maj gästar Krauss Kulturhuset. Apropå lila och översättningar glädjer det mig att Sverige vaknat och satt Kim Thuy, Tom Rachman, Maevis Gallant, och Catherine Mavrikakis i de svenska bokhyllorna. Vi går bortom Margaret Atwood och Alice Munro, och får upptäcka nya generationer kanadensare. Tom Rachman kommer också till Kulturhuset, nu på torsdag 28 april.

Världsbokdagen ska ha sitt ursprung i Spanien, där man den 23 april ger bort en bok och får en ros. Låter underbart! Glad Bok!

(inget foto idag, bara en föraning om lila syrener)

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

w

Connecting to %s

%d bloggers like this: