En absolut favorit

2011/05/03

Ikväll var jag och lyssnade på Nicole Krauss, så nu blev jag tvungen att skriva om det i stället för att jobba. Precis som i hennes böcker var det mycket hon sa som stämde i mig. Hennes ord känns familjära, som i något jag känner väl igen, och samtidigt lite finare. Hon skrev till en början poesi, vilket jag ser som en viktig hörnsten i hennes prosabygge. Vissa bilder är så slående och vissa meningar så vackra att det är väldigt lätt att föreställa sig henne som poet. Men jag är glad att hon hittade hem i historieberättandet, för jag hade inte velat ha varit utan upplevelsen av The History of Love. Jag såg nyligen en dokumentär om Robyn, och jag kommer att tänka på henne ikväll när jag lyssnar på Krauss och hennes övergång från poesi till prosa. De verkar båda ha gått en egen, osäker, väg som lett dem hem, till det som är just deras, men som ändå kan vara svårt att urskilja. Särskilt till en början.

Flera av Krauss karaktärer är aktiva författare eller slocknade författare. Flera av hennes karaktärer står med fötterna i olika länder.  Och ofta skildrar hon relationer mellan älskande eller familjemedlemmar. Mycket kretsar kring minne, arv och berättande. Död. Jag tycker att hon tar på sig en ofantlig uppgift, men som en god dansare får hon det att se ut som att det är enkelt för henne att genomföra det näst intill omöjliga. Hon säger sin inte ha någon direkt plan eller struktur när hon skriver, vilket är förvånande och betryggande. Hennes berättelser verkar växa fram av sig själva, och jag ser framför mig ett träd som knoppas, slår ut delvis och till sist står i full blom. Fast hennes träd får stå kvar i blom.

Jag kommer att tänka på författarna i Krauss senaste roman när jag ikväll stänger dörren för att skriva detta. Att välja skrivandet är ofta att välja borta resten. Man måste skärma av och liksom skydda orden, ge dem ett utrymme, annars går de förlorade och en bit av oss dör. Detta avskärmande är skildrat ganska ingående i Great House. Skrivandet framstår som en livsuppgift som dock har ett pris och kräver stort mod. Nicole Krauss pratade om skörheten i berättelserna, hur hon måste just skydda dem under deras framväxande och först visar dem när de står på egna ben, det vill säga i slutskedet. Och visst krävs det mod att befinna sig ensam i ett bygge som man inte vet huruvida det håller. Alls. I så länge som två år kanske. Minst.

Fast om vi följer Krauss tankegångar befinner vi oss alla i vår egen berättelse hursomhelst, hela livet. Att skriva är bara att det till en annan nivå. Att göra berättandet mer explicit, offentligt och pluriellt. Krauss betonade också hur viktigt det är för henne att bli läst och speglad. När hon väl berättat, alltså. Precis som så många andra upplever hon att hon inte vet vad hon skrivit, och säger att det är ett slags förslag (så som man brukar saga om översättningar). Varje text är ett förslag, och sen kommer läsaren, som ofta ger en ny ingång till texten, och ger den ytterligare en dimension. Som hon bara får tillgång till om läsaren kommunicerar den till henne.

Förutom till Nicole Krauss vill jag ge en eloge till mina fantastiska vänner som ger mig böcker, vilket är det sista jag behöver och det bästa jag vet att få. Jag som har en någorlunda läslista för närmaste framtiden hamnar i ett dilemma, men undrar om jag inte ska göra som en vän gör och ge förtur till böcker som man fått i present. Då återstår bara dilemma nummer två: vilken av presentböckerna ska man ta först? De armbågas hej vilt just nu.

Advertisements

4 Responses to “En absolut favorit”

  1. Amanda said

    Vad fint du skriver om Nicole! Jag tyckte om att hon inte verkade planera så mycket utan mer improvisera i sitt skrivande, känns skönt att höra att man kanske inte måste ha allt uttänkt innan.

    Och hoppas du gillar böckerna!:-)

  2. Andreas said

    I den ordning du fick dem, Magdalena. I den ordning du fick dem…

  3. Blir nyfiken på din favorit.

    Så här skriver Karl Ove Knausgård i sin självbiografi ” Å skrive er å trekk det som finnes ut fra skyggene av det vi vet”

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

w

Connecting to %s

%d bloggers like this: