Med eller utan män

2011/08/09

I år är min boksommar författad av kvinnor.  Och handlar därmed ganska mycket om män. Sedan sist har jag läst Walks with men av Ann Beattie, The summer without men av Siri Hustvedt och The Best of Everything av Rona Jaffe.

Walks with men fick jag i present. Den kom ut förra året, och handlar om Jane som är nyanländ och ung i 80-talets New York. Första meningen lyder: “In 1980, in New York, I met a man who promised me he’d change my life, if only I let him.” I 20 år äldre och världsvane författaren/läraren Neil ser Jane en möjlighet att lära sig om män/livet/sig själv, så hon lämnar Vermont/hippieaktiga pojkvännen Ben/sig själv. Resten av historien i denna lilla 100-sidors roman får vara osagd. Läs den! Berättandet och personerna påminner mig om Noah Baumbachs och Miranda Julys dito. Det är absurt, det är roligt, det är förvånande. Lekfullt och lite svart.

The Summer Without Men dök lägligt upp på bokdiskarna i våras. Den säger “läs mig på stranden i sommar”, och det var ungefär vad jag gjorde. Bokomslaget kändes nästan som en skyddande sköld när jag låg själv på stranden i Frankrike. Denna berättelse skiljer sig mycket från Hustvedts tidigare romaner, i att den till exempel är kortare och mer tankemässig än berättande. Huvudpersonen är en medelålders kvinna, Mia, vars man efter 30 års äktenskap gör en utomäktenskaplig utflykt från vilken han inte vill återvända. Här lyder första meningen: “Sometime after he said the word pause, I went mad and landed in the hospital.”  Så inleds sommaren utan män, den ofrivilliga pausen från mannen. Mia tar sig från sjukhuset i New York till den lilla staden i Minnesota där hon växte upp och mamman fortfarande bor. Sommaren tillbringar hon med sju tonårstjejer (som hon undervisar i poesi) och ett gäng tuffa tanter. En sak som Mia ofta återkommer till är avsaknaden av ironi och distans som hon ser hos de unga tjejerna och sitt yngre själv. Samtidigt undrar hon om hon kan förlåta mannens utflykt. Hon reflekterar över tidens gång, distansen som ger händelser ett komiskt skimmer. Berättandet varvas med dessa reflektioner genom att Mia ibland vänder sig till läsaren och säger ungefär “Dear reader, nu måste vi lämna mig där” (i till exempel en kyrkoscen). Det är lite Woody Allen över det hela, även när det gäller funderingarna runt livet som komedi eller tragedi.

The Best of Everything gavs ut 1958, och kommer i svensk översättning nu i höst (precis som The Summer Without Men). Handlingen utspelar sig på Manhattan, i Mad Men-kvarteren (där vi känner igen chefsmän som dricker sprit som vi andra dricker vatten, och invinkade sekreterare, varav någon enstaka tar sig upp till en överordnad position, men främst siktar på giftermål). Här möter vi unga tjejer som alltså jobbar på kontor och dejtar för fullt. Man säger att den är en förlaga till Sex & The City, och visst går tankarna dit. Jaffes tjejer är nyss fyllda 20, men genomlever samma baby shower-ångest och multipla dejtande som Carrie & co, ofta med lite lyxig inramning. Fyra tjejer – Caroline, April, Gregg och Barbara – går igenom diverse turer med motsatta könet och tar sig fram i förlagsvärlden. Det är spännande, jag undrade verkligen hur det skulle gå för tjejerna, och kan nog sätta sträckläsningsetikett på denna roman. Den innehåller många hopplösa relationer, en del hoppfulla, en hel del drinkar, taxifärder och tankar om kärleken. Mycket går att relatera till, även om 22-åringarnas giftermålshysteri känns lite avlägsen. Fast det gör läsningen intressant också, just att vissa saker är annorlunda från ens egna värld. Det är dock inte så att äktenskapet helt kommer undan ifrågasättanden, och vissa av tjejerna tampas med förväntningar – om det så är konventionell giftermålshets eller antikonventionell frihetsbesatthet. De fyra tjejerna är ganska olika, och jag måste säga att Caroline påminner en del om Carrie Bradshaw. Hon är den mest mångfacetterade personen, den lite “perfekta”, som även levererar de flesta klokheterna. Hon är en god vän som säger saker som: “None of us is responsible for the wonderful people we don’t meet; we’re only lucky if we meet them”. Fina ord.

Så ja, många kärleksrelationer har det blivit på sistone, och jag kan rekommendera dem alla. Personligen tycker jag att det låter otroligt tråkigt att läsa om kärleksrelationer, men oftast innehåller de trots allt hela vår person, sätter oss på prov och går inte att separera från övriga livet. Så det har varit en intressant och givande lässommar. En bonus är att dessa tre romaners huvudpersoner tillhör litteraturvärlden (de är skribenter/poeter/förläggare), vilket kanske eller kanske inte är en slump.

Från 1959 års filmatisering av The Best of Everything:

Advertisements

One Response to “Med eller utan män”

  1. Emilie said

    Du inspirerar mig, jag borde läsa mer! The best of everything locker lockande..!

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s

%d bloggers like this: