Frihet

2011/12/26

Jag påbörjade Jonathan Franzens senaste roman Frihet (Freedom, 2010) redan i september.  Jag läste de första tio sidorna och det var som att sätta sig med bästa vännerna och ta första tuggan på en underbar biff – ett löfte om lycka. Dessa första sidor var packade med fantastisk humor, absurda människor och träffande beskrivningar. Sedan kom vardagsmåsten emellan och jag fick pausa njutningen. Det var som när man provar en underbar klänning och längtande hänger undan den till rätt tillfälle, som att ha en skatt väntande.

Det dröjde ett par månader till jag återupptog festmåltiden, som består av mer än 500 sidor om en enda familj egentligen. Från bokmässan minns jag att Franzen var skarp och rolig, och att han sa något om för en författare är familjen en rik källa att ösa ur.  Allt detta stämmer med romanens innehåll. Nästan alla karaktärer står mellan två kärlekar, och jag tror även att samtliga karaktärer spårar ur på olika sätt. På ett samhällsnivå och i en nation som byggts utifrån individens frihet är såklart frihet ett centralt begrepp. Men vad är frihet, på vilka sätt inskränks den av moral, äktenskap och ekonomi, och vad händer när man går över dessa gränser? Det finns många frågor att vrida och vända på när man diskuterar frihet, och det gör Franzen. Och han har kul när han gör det.

En kväll för inte längesedan var vi några som efter en middag diskuterade val och frihet. Någon har ett jobb den inte trivs med, men vill inte offra den generösa inkomsten för en osäkrare och snålare ekonomisk vardag. Denna någon menade att det är bättre att inte ha någonting alls, för då är man friare att välja. Har man någonting så håller man gärna fast vid det, trots att det kanske inte är det man helst vill ha. Sant. Men själv har jag ingenting (“ingenting” är såklart relativt, nu menade jag ingen anställning, ingen partner, inga barn, knappt ens bostad eller husdjur) och är alltså fri. Typ. Men friheten är också någonting som kan vara svårt att släppa – “ingenting” är inte ingenting. “Ingenting” är också någonting. Det är frihet och frihet kan man också hålla fast vid. Man är alltså inte fri i frihet heller, menar jag.

Det har precis varit jul och julen är väl som familjen ett sammanhang där vi tvingas ihop och pressas till ytterligheter. Vi måste samarbeta och allt ska vara så bra. Helst. Vår frihet begränsas och jag undrar hur många som spårar ur runt jul. Man kan givetvis välja bort både familj och jul, vilket får mig att undra över  frihetens osociala natur. Är frihet ensamhet?

Franzens bok hade jag gärna diskuterat i bokcirkel. Det är en smart roman, rolig och spännande, som jag defintivt kan nominera till mellandagsläsningskandidat. Och jag tog mig friheten att hoppa över de delar som handlade om fåglar och naturreservat. Där var jag osocial på mitt sätt. Läs och njut – hur du vill!

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

w

Connecting to %s

%d bloggers like this: