I elfte timmen

2012/04/11

I sista stund ja, då jobbar jag som bäst tror jag. Det är som att först i elfte timmen ställs skärpan in och ut flödar orden, vilket det oftast handlar om. Poesi under press, pressad poesi, poesipress, poetisk stress. Och apropå på press och elva så fick jag en idé: jag ska blogga den elfte varje månad. Varför? ja, varför inte, snarare. För jag behöver ofta en tidsangivelse för att få saker gjorda, och jag vill väldigt gärna göra dessa saker, däribland blogga.

Det här med att blogga den elfte var bara kul idé, men det ger mig ju faktiskt en form för bloggandet, och på senaste har jag genom poesin fått uppleva vilken hjälp form kan vara. För att tala klarspråk: att vara intvingad i en sonett kan motsägelsefullt nog ge frihet och flöde. Begränsningar väcker motstånd mig, men egentligen kanske jag borde se dem som en stimulerande utmaning och potentiell möjlighet. Poesiformerna för det i själva verket ofta lättare för mig, konstigt nog. Så att blogga den elfte varje månad är kanske inte heller så dumt.

Vad gäller senaste tidens bokskörd så ler jag när jag tänker på Eugenides The Marriage Plot – en collegeroman som utspelar sig på 80-talet, av författaren till Virgine Suicides. Den gav upphov till en rolig bokcirkeldiskussion där jag som fd litteraturstudent var den enda som verkligen uppskattade boken. Jag fick intyga Jo, såhär kan det visst låta på seminarier, och avböja Nej, jag tänker inte förklara dekonstruktionen. Själv undrar jag fortfarande lite över karaktären Leonards bipolaritet samt Eugenides insikt i och fascination för unga tjejer. Efter den läste jag Margaret Atwoods senaste, Syndaflodens år, en fantasifull (ja, vad skulle den annars vara) framtidsvision med mycket kreativitet och tydlighet, men den grep mig inte lika mycket som Oryx & Crake, Atwoods föregångare i samma genre (spekulativ fiktion, tror jag att hon kallar den själv). Jag beundrar Margaret Atwood.

Förra veckan var jag i Ystad så då passade jag på att läsa Kristian Lundbergs Yarden, eftersom den utspelar sig i Malmö (ja, det är på vägen till Ystad i allafall). Och oj vad vad otroligt bra den var. Fantastiskt stark och vacker och stridande. Den borde varit med i debatten på SVT häromveckan, där man pratade om fattigdomen i Sverige. Det förvånar mig att den inte togs upp där. Litteraturen som vittnesbörd om hur det är, det verkar vara lika relevant fortfarande – apropå att folk kanske läser mindre. När jag lyssnar på en debatt om så pass ändå grundläggande saker och hör inlägg av typen “de kan väl rycka upp sig” (nu gällde det barnfattigdom) får jag stor lust att skicka Alakoskis och Lundbergs romaner samt en biljett till verkligheten (eller kanske kan dessa romaner fungera som en biljett till verkligheten). Kanske borde jag göra det nästa gång. Eller kanske kan SVT sätta ihop ett litet allmänbildande verklighetsbibliotek i sin debattstudio. De är så himla bra på så mycket så det kanske de kan.

Själv längtade jag redan i Ystad till nästa Ystadsresa då jag ska läsa Lundbergs senaste.

 

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s

%d bloggers like this: